Vargen dödade Kolja

Från det jag var ca 6 år lekte jag med en kompis i skogen ovanför vårt hus. Vi byggde en koja på en klippavsats och inredde ”vårt hem”. Där tillbringade vi det mesta av vår tid efter att skolan var slut för dagen.

Många år senare skulle det framkomma att våra föräldrar inte haft en aning om var vi haft vår koja. Men de litade på oss. Vi bodde på landet, vi lekte i skogen. Det var en trygg plats. Där lurade inga faror, där fanns inga rovdjur, inga vargar. Vi hade en underbar tid.

Kommen så här långt i mina funderingar kommer jag osökt att tänka på Kolja. Han bodde i Ural i Ryssland och var en levnadsglad pojke, med hela livet framför sig.

Han åkte gärna pulka med sina kompisar i backen i närheten av hemmet. En dag ( i januari 2009) när han åkte där i backen kom det plötsligt en varg från skogen. Den kastade sig över Kolja. Hans kompisar ropade på hjälp och sprang för att hämta de vuxna. När de kom fram var det redan för sent. Kolja var död och svårt biten av vargen. Kolja blev 10 år gammal.

Nu säger du säkert att detta hände ju i Ryssland och att det var en rysk varg. Helt rätt! Det var en eurasiatisk varg. Samma ras, som den varg som lever fritt i våra skogar i Norge, Finland och Sverige. Den eurasiatiska vargen!

Den tog Kolja, kastade sig över honom och dödade honom. Efteråt spekulerade man i att det kanske rörde sig om en gammal varg, som uteslutits ur sin flock. Vad spelar det för roll? Kolja är och förblir död. En hel släkt, en hel by har sorg.

Hur många barn är det i Sverige som lever på landsbygden och som skulle kunna bygga en koja i skogen som jag och min kompis gjorde? Leva nära naturen, kanske leka med familjens hund på gårdsplanen och i skogen. Ha ett fritt och bra liv. På många platser går inte detta längre.

Vargen har kommit till byn, enligt myndigheterna för att stanna.

Länsstyrelsen i Stockholm har långtgående planer på att åka till Ryssland för att köpa hem vargvalpar, som sedan skall planteras ut i naturen på hemligt ställe. Den eurasiatiska vargen, samma ras, som dödade Kolja.

Vad är det för ett liv för ett barn, som har fullt av spring i benen, att behöva sitta inomhus, kanske framför en datorskärm? Vad är det för liv för familjens hund att behöva bli ”innekatt” och inte ens förstå varför den inte längre får vara lös på gårdsplanen? Den sprang ju aldrig bort. Vad har den gjort för fel, för att bli straffad med ett tråkigt liv inomhus?

Det finns flera bilder från Västmanland, där vargen uppehållit sig på gårdsplaner bland barnens leksaker. Vem vågar låta sina barn leka ute ensamma? Vem vågar ställa ut vagnen med den nyfödda bebisen? Knappast någon.

14-åringen, som blev förföljd av vargen ända fram till trappan. Hur skall hon våga gå ut ensam? En människa, på väg att bli vuxen, får sitt liv kringärdat och förstört, bara för att myndigheterna har fått för sig att i Sverige kan vi minsann samexistera med vargen. Vi måste bara lära oss. Hur detta skall gå till får vi inte veta.

Tyvärr finns det ett problem här! Ett stort problem! Vargen kan INTE samexistera med oss. Den lämnar inte oss ifred, den söker upp oss, i motionsspåret, på gårdsplanen, på byvägen, på vår egen altan. Hur skall vi freda oss? Myndigheterna har inget svar, annat än att vargen attackerar inte människor. Vi måste däremot akta oss noga för att inte stressa den. Den kan ta skada. Men Kolja då? Han tog verkligen skada, han dödades. Nästa gång det sker, kanske det är ett blont, blåögt barn, som heter Svensson i efternamn.

När tänker riksdag och regering, länsstyrelser och naturvårdsverk vakna upp ur sin drömvärld och komma till verkligheten?

Det börjar bli dags att de vaknar, stannar upp och vänder tillbaka för att plocka upp det sunda förnuft, som de uppenbarligen har tappat någonstans längs vägen.

 

Annonser