Biologisk mångfald eller enfald

Biologisk mångfald, ett ord som används för att övertyga folk om vad som helst. Alla vill ha biologisk mångfald. Därför används det som argument i alla möjliga sammanhang, även om den logiska förankringen och faktaunderlaget saknas. Falsk marknadsföring med andra ord.

Norrmannen Arne Naess, som är grundaren till den ekosofiska läran säger bl.a så här:

”Norrmannen Arne Naess har i sin bok utformat ett filosofiskt system som baserar sig på en ekologisk balans. Ekologisk balans anses råda i en orörd natur. Ekologismen bygger sina idéer på närsamhället eller lokalsamhället.”

Skogen har avverkats, gallrats och ängar betats av djur i 100- tals, kanske 1000-tals år. Plötsligt får vi människor inte röra den. Vi förstör. Skogen har brukats i 100 tals år och har mått alldeles utmärkt av detta. Vi har hela tiden haft biologisk mångfald.

Vad händer om vi låter bli att röra naturen, låter skogen sköta sig själv?

Den växer igen. Barrskogen tar över, lövträden försvinner sakta men säkert. Slutresultatet blir tät, mörk granskog. Där växer ingenting annat än mossa, lavar och en och annan svamp. Borta är alla orkidéer, vitsippor, blåsippor, gullvivor och alla andra rara växter, som trivs i lövskogen.

Oj då, vart tog balansen och mångfalden vägen?

I dess ställe fick vi biologisk enfald. Tät granskog överallt. Ingen lövskog, inga ängar, inga öppna landskap, för Ulf Lundell att sjunga om.

Eken är fridlyst precis som vargen. Naturaktivisterna och ekosoferna borde ju vilja värna om den.

Vad händer med eken om man låter naturen vara orörd?

”Viktigt att ekarna får tillräckligt med ljus för att kunna leva vidare och utvecklas till riktigt gamla träd. En viss del av gran, som inte hämmar ekarna bör sparas i beskuggande och fuktighetshållande syfte”

Ovanstående citat är saxat från Skogsvårdsstyrelsens Skogsbruksplan för vårt område.

Det speciella med eken är att man måste gallra runt den för att den skall överleva. Om andra träd växer in i dess krona, då kvävs den och dör. Sakta men lika säkert som amen i kyrkan.

Att läsa Skogsbruksplanen är mycket intressant. Där står också om hur ängar, som inte längre betas av djur, måste slås med maskin minst en gång varje sommar för att inte växa igen.

Hur skogen måste gallras, granar måste tas bort…..

Jag läser vidare….

” Nyckelbiotoperna är viktiga värdekärnor för den biologiska mångfalden. Det är därför angeläget att nyckelbiotoperna bevaras. I de flesta fall syftar skötseln till att hålla tillbaka inväxande gran i lövrika bestånd, oavsett om vi är i norra eller södra Sverige”

Jag begriper inte hur ekosoferna och andra naturaktivister menar att vi skall få biologisk mångfald och balans om man bara lämnar naturen åt sitt öde. Det stämmer inte överens med hur det fungerar i verkligheten, med hur naturen fungerar.

De pratar om biologisk mångfald, men skapar biologisk enfald.

Och så var det ju det här med vargens roll i sammanhanget. Där betonar man också att den behövs för den biologiska mångfaldens skull.

Vilken roll spelar vargen när det gäller att skapa biologisk mångfald?

Vi har redan rett ut att man måste gallra runt den fridlysta eken. Eken är alltså fridlyst precis som vargen och bör bevaras.

Menar ekosoferna / naturaktivisterna att vargen skall gallra runt eken? Hur skall det gå till? De fäller ju inga träd. De betar inte heller några ängar. Ekvationen går inte ihop här heller.

Däremot är vargen bra på att utrota de djur som finns i skogen. Älgar och rådjur minskar och försvinner sakta men säkert i vargreviren. Även mindre bytesdjur, som harar och rävar kommer att försvinna. Älgar och rådjur får en till max två ungar per år. Vargen får fyra överlevande ungar per år.

Oj då, vart tog balansen och mångfalden vägen?

På Coronation Island, Alaska gjorde biologerna ett experiment. Där fanns gott om ”blacktailed deer”, så 1960 planterade man in ett vargpar, för att se vad som skulle hända med den biologiska balansen.

1964 fanns det 11 vargar på den isolerade ön. Klövdjuren hittade man på en ogästvänlig och brant del av ön, dit vargarna hade svårt att ta sig. Spillningsprover visade spår av varg. Av vaddå? Just, det, spår av varg. När klövdjuren lyckades ta sig undan, då började vargarna äta upp varann.

1968 återfanns endast spår av en enda varg.

1983 fanns inga vargar kvar. Däremot hade klövviltsstammen återgått till en livskraftig stam.

Vargarna blev kannibaler. Trevliga djur, de där vargarna. Nästan utrotat klödvjuren och sedan sig själva. Resultatet av det experimentet blev biologisk enfald.

Oj då, vart tog balansen och mångfalden vägen?

På Öland och Gotland har aldrig funnits och finns inte varg. Den biologiska mångfalden verkar det dock inte vara något fel på där. Ingenstans har jag sett så många olika blommor längs vägkanterna som på Gotland. Skogen verkar också mår bra, precis som på Öland, liksom alla rara växter på det öländska Alvaret. Människan har skött om skogarna där och djuren har betat ängarna.

Om det fungerar på Öland och Gotland, så bör det fungera också i övriga landet utan varg, eller hur?

På fastlandet slutar allt fler lantbrukare med sin köttproduktion. Det är nämligen ohållbart att hålla tamboskap i vargars närhet. Myndigheterna förstår inte heller att vargen, simmar runt, gräver sig under eller hoppar över stängsel.

Ett stängsel på en höjd av 110 cm, som är standard i Sverige är rena lekstugan för en varg att hoppa över. Tänk att välutbildade människor inte begriper bättre. Helt otroligt!

1/3 av grisköttet importeras idag och ½ av nötköttet. Jordbruksminister Eskil Erlandsson är oroad. Det är bara början. Värre lär det bli om inte den förda rovdjurspolitiken förändras och det snart.

Vargen, som enligt ekosoferna / naturaktivisterna skapar biologisk mångfald tycks i det verkliga livet, bara skapa biologisk enfald.

Man pratar om biologisk mångfald, när man i själva verket skapar biologisk enfald. Detta är falsk marknadsföring. Inom näringslivet är det belagt med böter.

Annonser

Vargen tuggade i sig 22 barn

På en tid av bara två år, 1880 – 1881, blev 22 barn dödade och uppätna av varg utanför Åbo, Finland. Detta har även bekräftats av Finlands Viltcentral. Men mer om det senare.

Egentligen var det två vargar, en tik och hennes avkomma, en stor hane. Det är den, som stoppats upp och bevarats till eftervärlden. Finns idag på en skola i Åbo, där min väninnas dotter Sara fotograferade den, januari 2012.

Det fanns också ett 23:e barn, Ida Elina Laakso. Hon var det enda barn som överlevde.

1955 berättade Ida eller Varg-Ida (Susi-Iita) som hon kom att kallas, i en intervju hur hon mindes skräckens ögonblick, den 22 oktober 1880 när vargen attackerade henne. Hon var då nio år gammal. På bilden nedan kan du se Ida vid 85 års ålder.

”Kommunalrådet Arvo Saura från Salo spelade in intervjun, som fick henne att fälla tårar. Berättelsen var detaljerad, levande och spännande.

 -Vargen slängde omkull mig, om och om igen i backen. Sedan släpade den mig framåt mot skogen, berättar Ida. Hon väntade förskräckt när vargen skulle börja äta på henne, säger hon.

Vargen attackerade flickan på skolvägen och fick henne släpad till skogskanten. I sista ögonblicket kom drängen Janne från grannhuset till räddning. Med sitt vrål jagade han bort vargen.

Mamma började gråta när hon fick se sin dotter blodig i drängens famn, när han kom bärande på Ida. Själv tror Ida att den tjocka vinterklädseln var hennes räddning mot de värsta betten.”

De 22 barnen som alla blev dödade av varg

Januari 1880.

Kalanti, 15 januari. Skräddaren Wilhelm Hörnbergs 8 ½ år gamla son gick över gårdsplanen. Vargen tog honom där, förde in honom i skogen. Modern och grannarna hittade, ½ km därifrån, hans högra fot. Ytterligare en km bort hittades vänstra handen, högra handens fingrar, samt en del av handflatan. Till sist påträffades huvud, bröst och rygg. Allt det övriga var uppätet. Vargarna hade styckat 8-åringe Kaarle Hörnberg.

April 1880.

Laitila, 23 april. Peter Samuelssons 2 ½ år gamla flicka dödades varg.

Nousianinen, 25 april. Drängen Matts Willhelm Johanssons 7 år gamla dotter dödades av varg.

Mynämäki, 26 april. Maria Helin, 2 ½ år och dotter till Gustaf Helin, togs invid en stuga.

Maj 1880

Aura, 15 maj. Amanda Latvala, 3 år, togs alldeles invid hemmet.

Augusti 1880

Mynämäki, 3 augusti. 10-åriga Anna Lindberg dödades av varg..

Oktober 1880

Paimio, 6 oktober. Eufrosyne Johansdotters 4 ½ år gamla flicka, Ida, togs på den allmänna landsvägen

Laitila, 7 oktober. Matts Granfors 5 ½ år gamla dotter, Serafina dödades.

Vehmaa, 15 oktober. Torparänkan Henrika Grönroos 5 ½ år gamla, son, Paul lekte invid torpet, när vargen tog honom. Precis som barn leker i dag, invid hemmet, på gårdsplanen.

Maj 1881

Nousiainen, 14 maj. Bonden Wilhelm Vähätalos 6 år gamla son, Johan Wilhelm, togs vid familjens nybygge. Släpades iväg en bit och åts sedan upp av vargarna.

Karjala, 15 maj. Torparen Gustaf Hellströms 4 ½ åriga dotter Matilda Josefina, lekte på gården med sina syskon. Vargen tog henne till middag.

Juni 1881

Nousiainen, 10 juni. Den 10 –årige Mauri Leppäoja skulle gå till en beteshage för att hämta en häst. Han kom aldrig fram. Blev vargmat.

Mynämäki, 29 juni. Kustaa Niittumaa, 5 ½ år gammal, var ute med andra barn, vallade kreatur. Togs av vargen. Hittades senare nedgrävd i ett kärr. Benen och ena armen var uppätna.

Juli 1881

Nosianinen,15 juli. Vargen tog Juhani Matinpoika, 7 år gammal. Han befann sig bara ett 20-tal meter från sin farbros hus. Endast övre delen av kroppen hittades, ca sex km från platsen.

Karjala, 22 juli. Den 8 år och 10 månader gamla pojken, Gustaf Hartman var i skogen. Han plockade bär med sin bror, när vargen tog honom till mat.

Masku., 31 juli. Bonden Gustaf Åkermans nästan 3 år gamla son, togs på gårdsplanen. Ca tre km från platsen hittade man delar av hans fötter och inälvor. Resten hade vargarna ätit. Undrar hur det kändes för hans anhöriga under begravningen? Kistan var nästan tom. Innehöll bara inälvor och delar av hans fötter.

Augusti 1881

Laitila, 3 augusti. Den 8 ½ gamla Mathilda Savén, förde, tillsammans med sin två år äldre syster, ut korna på bete. Hon togs av vargen. Allt utom ett ben återfanns.

Karjala, 15 augusti. Vargen tog torparen Gustaf Nummelins 5 år gamla son Oskar, då han var i sällskap med sin mor. Två dagar senare hittades kroppen övertäckt med mossa. Den hade stora sår efter vargbett. Tydligen undanlagd för sämre tider.

September 1881

Mynämäki, 10 september. 8 år gamla Kaarle Forsström, son till torparen Ulrik Forsström, togs av vargen ca en kilometer från hemmet. Liket hittades svårt sargat. Båda benen uppätna och ena foten, med sandalen på, nedgrävd bredvid kroppen.

Oktober 1881

Mynämäki, 1 oktober. Kalle Santalas 8 år gamla son skulle hämta vatten från brunnen, bara några tiotal meter från hemmet. Kläder, inälvor och några ben var allt som återfanns av honom. Ännu ett barn som togs på gårdsplanen och ännu en kista, som var nästan tom på begravningen. Ännu ett barn som blivit till vargmat.

Vehmaa, 31 oktober. Drängen Johan Johansson hade en 6 år gammal flicka, Alina Christina. Hon togs av vargen på hemmets farstutrappa. Jag kan inte låta bli att undra, visst händer det väl att dagens 6-åringar sitter på farstutrappan och leker med husets katt? Visst bör de väl få fortsätta med det, eller? Man hittade så småningom delar av Alinas kropp och en del inälvor. Återigen ett barn, som vargarna hade styckat och ätit.

November 1881

Vahto, 7 november. 5 – årige Karl Oskar Grönroos lekte med sin bror vid en lada, när vargen tog honom. Han hittades ca två kilometer från platsen

Slutsatser och funderingar

Under åren 1802 – 1881 dödades i Finland inte mindre än 78 barn och 61 vuxna av varg. De flesta barn tog på gårdsplanen, på trappan och ett par stycken inne i farstun.

I slutet av 1881 kallade finsk militär in ryska yrkesvargjägare, lukaser, för att döda vargarna i Åbo. Därefter fortsatte avskjutningen och vid sekelskiftet 1900 var vargen i princip utrotad i Finland.

Var vargarna i Åbo sjuka? Nej, det var de inte. Rabiessjuka vargar kan inte längre svälja och dessa vargar åt av alla offer, utom ett. Rabiessmitta är därför uteslutet.

Samtal med forskare

Jag har pratat med rovdjursansvariga på länsstyrelsen i Stockholm, Gävleborg, Västmanland och Dalarna, med vargforskare på Grimsö, samt en tidningsjournalist. Samtliga har sagt att när det gäller historien så är det mesta skrönor. Det förekommer så mycket fel i kyrkböckerna osv. osv.

Därför ringde jag upp Jörgen Hermansson på Finlands Viltcentral (den instans som beslutar om bl.a skyddsjakt på varg). Han bor i en stad utanför Åbo och är väl förtrogen både med orten och dess historia. När jag berättade att man i Sverige påstår att det bara är skrönor, fick han sig ett gott skratt. Berättade för mig hur väl dokumenterade dessa händelser är. Han avslutade med att säga:

”Nog har de där vargarna funnits alltid”

Referenser

Minnen från vargåren i Åbo län 1880 – 82” av Uno Godenhjelm, utgiven i Helsingfors 1891

”Suden jäljet” (Vargens spår) av Antti Lappalainen

”Vargen, flygekorren, växthuseffekten och mörk medeltid” av Eirik Granqvist (artikel i Vasabladet 2004-01-18)

Enkla frågor – inga svar

Läste Naturbrukarens blogginlägg, ”När är det nog?” och gick fullkomligen i taket. När Naturvårdsverket äntligen har gett Länsstyrelserna själva rätt att besluta om skyddsjakt på varg, då tänker Sven-Erik Alhem överklaga detta till EU-kommissionen.

Först tror jag knappt det är sant, men jo då. Han anser att det är förtäckt licensjakt, springer till mamma EU med en skrivelse om att Sverige förvaltar vargstammen dåligt.

Sven-Erik Alhem är styrelseledamot i Djurskyddet Sverige. F.d åklagare och därmed också utbildad på akademisk nivå. En intelligent man med andra ord. Dock bosatt i Malmö, på betryggande avstånd från alla vargrevir.

Jag bestämmer mig för att mejla mina frågor och funderingar till honom. Jag är ordentligt arg, vilket nog avspeglas i mitt mejl. Inbillar mig dock att jag skall få anständiga svar av en så bildad man, som Sven-Erik. Men ack vad jag bedrar mig. Läs vår mejlkonversation och bedöm själv. Min reaktion på allting kommer sist.


Hej Sven-Erik,

Det går bra att sitta nere i Malmö och tycka att vi skall ha varg i Sverige, när du är så långt ifrån vargarna man kan komma. Det finns barn, gamla människor, människor, som liksom jag själv,  är rörelsehindrade och som bor på landet och vill fortsätta med detta. Hur skall vi våga gå ut med våra hundar, hur skall vi våga gå ut själva? Jag har inte minsta möjlighet att försvara mig mot en varg, inte kan jag försvara hunden heller.

Kom inte dragande med att jag skall ha hunden kopplad, för då skriker jag…. Min hund är lydig och som rörelsehindrad kan jag inte följa med ned i dikena eller upp i skogsslänten där han rastar. Vår hund bajsar nämligen inte på vägen, som era stadshundar gör. Hur han reagerar om det kommer en varg, det vet jag lika lite som andra hundägare. Det otäcka är att aldrig veta var och när vargen dyker upp. En granne hade den på sin tomt i höstas…hur roligt tror du att det är??? Hur skall vi som är rörelsehindrade skydda oss mot vargen? Hur skall en synskadad person skydda sig, som kanske inte ens ser vargen?

Vi kommer att få det som i den ryska byn (länken nedan) inom en snar framtid

http://www.vargfakta.se/nyheter/tva-vargflockar-gor-aterkommande-nattliga-rader-i-putinka-sverdlovsk/

https://brittnyman.wordpress.com/2012/01/15/nioarige-elmeri-motte-vargen/

Hälsningar,

Britt Nyman


Hej Britt!

Du låter så arg i mejlet till mig att jag knappast vågar skriva ett ord! Hoppas verkligen att du trots din situation har förmågan att förhålla dig mer ödmjukt i förhållande till allt levande på jorden än vad som framgår av innehållet i ditt mejl.

Även om du tror att jag sitter stilla i Malmö och aldrig umgås med vargen kan jag försäkra dig om att så inte är fallet.

Och du: glöm aldrig att farligast av alla levande varelser på jorden är människor, dvs sådana som du och jag.

Respekterar din uppfattning och önskar dig allt det bästa.

Med vänliga hälsningar,

Sven-Erik Alhem


Hej Sven-Erik,

Tack för ditt svar. Tyvärr verkar du nog ha glömt att svara på de frågor jag ställde i mitt mejl. Du kanske skulle vilja vara vänlig och göra det.

Vad det gäller mitt förhållande till allt levande, så är det just det jag gör, värnar om allt levande, menar jag. Jag vill att rådjuren och älgarna skall få leva och slippa bli uppätna levande av vargarna. Vargen börjar som bekant äta innan den dödat sitt byte. Detta är djurplågeri på högsta nivå. Värnar inte du alls om rådjuren???

Att hålla efter rådjursstammen och älgstammen måste naturligtvis göras, men det har jägarna skött alldeles utmärkt i alla år. Djuren dör, med ett skott utan att behöva lida. Det är dessutom ett enormt slöseri med kött att mata det till vargarna. I stället kanske vi kunde få mera älgkött till billigare pris i butikerna. Födoämnesöverkänsliga, som kanske inte kan äta nöt eller gris brukar kunna äta viltkött, men som det är nu så är det alldeles för dyrt.

Vargen tar 80 % av alla älgkalvar varje år. På sikt kommer det att leda till att älgarna blir utrotade och samma sak kommer att ske med rådjuren. Vargstammen i Sverige ökar i en rasande takt nu, medan maten minskar. Tamboskapen hägnas in effektivare och effektivare eller också läggs lantbruken med djuruppfödning ner pga att man inte längre orkar slåss mot alla vargangrepp på sin boskap. Vad finns det kvar för mat till vargen? Tamhundar och därefter barn.

Visst, samhället såg annorlunda ut förr, men jag tror inte vargen bryr sig om huruvida barnen jobbar på en åker eller spelar fotboll på en gräsplan eller lekar med dyra leksaker på gårdsplanen. Vargen ser bara MAT; KÖTT. Skall vi verkligen behöva hamna där att vargen börjar ta barn här i Sverige.

Det är ingen idé att du skriver till mig att vargen är snäll. Jag gick i skola i Finland för ca 40 år sedan och där fick vi lära oss sanningen, att vargen är ett rovdjur, som är farlig även för människan.

Att människan dödar och misshandlar håller jag med om, men för att kunna göra den jämförelsen korrekt, så måste du ställa det i relation till hur många människor det finns. Vi har 350 – 400 vargar i Sverige, medan vi har en befolkning på nio miljoner. Dessutom, så sätts, vilket du som f.d. åklagare bör känna till, tvåbenta mördare i fängelse. Bakom galler! Där hör också vargen hemma. Bakom galler, på Kolmårdens djurpark och liknande ställen.

Och du, glöm nu inte att svara på mina frågor i mitt första mejl.

Bästa hälsningar,

Britt Nyman


Hej igen. Vill inte vara elak men av innehållet i ditt nya mejl till mig att döma tror jag inte att det finns förutsättningar för en meningsfull diskussion mellan oss. Därför väljer jag att avsluta vår lilla konversation här.

Med vänliga hälsningar,

Sven-Erik Alhem


Hej,

Jaa, jag är inte alls förvånad att du inte vill svara, för du har väl inget att säga. Jag måste dock få avsluta vår konversation med att skriva att jag tycker det är dåligt av en person som sitter med i Djurskyddet och värnar om vargen att inte kunna eller vilja svara på enkla frågor

Bästa hälsningar,

Britt Nyman


Bara så att du har klart för dig grunden: Om man diskuterar på den låga nivå som framgick av ditt senaste mejl blir det ingen meningsfull diskussion. Åtminstone inte med mig. Din demokratiska rätt att söka få bort mig från Djurskyddets styrelse kan du, som du vet, alltid använda dig av.

Med vänliga hälsningar,
Sven-Erik Alhem


Nedlåtande! Det är så det känns.

Om jag diskuterar på en låg nivå, vilken nivå håller då hans svar?  Jag undrar. Kanske skriver han så här nedlåtande för att jag är kvinna och rörelsehindrad. Jag vet inte, men misstankarna finns. Värnar inte Djurskyddet om älgarna, rådjuren, hundarna, tamboskapen och alla de andra djur, som plågas av vargangreppen innan de dör?

Helt klart är dock, att för Sven-Erik går vargen före alla människor och före alla andra djur. Barn, gamla, rörelsehindrade, synskadade, sjuka osv. vi finns inte i hans värld. Eller får inte finnas.

Han tycks inte ha någon som helst medkänsla för hur det dagliga livet ser ut i, eller i närheten av, vargreviren. Inte minsta vilja att ens försöka förstå.

Sanningen om vargen är nog en svårsmält rätt för Sven-Erik Alhem. Bäst alltså att göra som strutsen, stoppa huvudet i sanden och låta bli att svara på besvärande frågor.

Nioårige Elmeri mötte vargen

Och fick hjälp av polisen. Detta skedde i Finland. Det var heller ingen spårsnö, utan barmark.

Juldagen 2011 glömmer varken Elmeri eller hans mamma, Hanna Vuorensola, så länge de lever. De var ute och gick med familjens Jack Russelterrier i motionsspåret på Isosuo området, som ligger strax utanför Åbo Centrum. Mellan Åbo Stad och flygplatsen.

Plötsligt dyker det upp en fullvuxen varg framför dem. Hanna säger till tidningen Turun Sanomat;

”man känner nog igen en varg när man ser en”.

Vargen kom närmare lite åt gången. Ibland såg det ut som om den skulle gå tillbaka in i skogen. Så kom den tillbaka igen, lite närmare. Både Elmeri och hans mor tyckte att mötet med vargen var väldigt läskigt. Som allra närmast var den mindre än 10 meter ifrån dem.

Hanna sa till Elmeri att ”vi får absolut inte springa”. De vände och gick därifrån. Vågade inte ens se sig om i början. När de inte längre såg vargen började de springa. Mobilen hade de glömt hemma just den dagen.

När Hanna Vuorensola hade ringt nödcentralen 112, tog det bara fem minuter för polisen att komma och begära guidning på platsen för händelsen.  Polisen tog dem på allvar, bedömde observationen som pålitlig. Fattade beslut om att vargen skulle skjutas.

10 jägare spårade vargen på måndagsförmiddagen.  Den hade hunnit försvinna. En av hundarna fick dock upp spår. Varg observerades även på flera andra, närliggande, platser under julhelgen.

Dagsläget (13/1 2012) är att det nu finns tillstånd att skjuta EN varg, vilken som helst, inom ett område som täcker flera kommuner. Tillståndet gäller januari månad ut. Detta enligt dagstidningen, Turun Sanomat.

Vi har också händelsen i finska Kyöliö, där en man gick ut med sina två hundar och vargen angrep den ena. Slagsmål utbröt mellan hund och varg. Husse lyckades skrämma iväg vargen. Detta skedde på en upplyst gångbana i ett bostadsområde. Vad gjorde vargen där? Skall inte den vara i skogen?

Hunden blev skadad, men överlevde. Även nu tog polisen händelsen på allvar. Ett snabbt beslut om skyddsjakt togs. Jakten har förlängts till den sista januari och området utökats.

Det måste ändå vara underbart att bli tagen på allvar, när man anmäler närkontakt med varg. Här i Sverige är situationen den motsatta. Folk blir hånade och förnedrade. Definitivt inte tagna på allvar.

När en granne hade en varg inne på sin tomt, i oktober 2011, pratade jag själv med Eva Hedberg på Länsstyrelsen i Stockholm och hon menade att;

”så det är någon som påstår sig ha sett en varg!”

Jag förklarade att ”nej, han har sett en varg, den var inne på tomten, 10 meter ifrån honom och fem meter från altanen” Hon menade att det nog var en hund som var på rymmen. Vi har tre hundar, i området som är på rymmen till och från. Alla lika olika en varg, som en kantarell är olik en flugsvamp.

Det slutade med att hon sa;

”det är inget vi kan göra i alla fall, för det är ingen spårsnö!”.

Om vi hittade spillning eller ett slaget rådjur, så kunde vi återkomma. Då skulle de skicka en spårare, om det nu fanns någon tillgänglig.

Man känner sig påtrampad och maktlös. Myndigheterna våldför sig både på landsbygden och dess befolkning genom att inte ta oss och vår oro på allvar. Tydligen har man satt på sig skygglappar, för det verkar ha gått prestige i Projekt Varg. Vi skall ha en jättestam av frilevande varg i Sverige, kosta vad det kosta vill. Och nog kostar det.

Man vägrar se det som sker i våra grannländer, skyddsjakt i Finland, direkt vid närkontakt, halvering av vargstammen i Estland, skottpengar på vargen i ryska Karelen, vid finska gränsen. Detta, därför att vargarna ställer till med problem för befolkningen. De rör sig ogenerat inne i bostadsområden.

Vargen sägs vara skygg. Det sägs vara onormalt att den söker sig in bland bostadshus. Men om ett onormalt beteende, upprepas tillräckligt ofta, av olika friska individer, övergår det då inte så småningom till att vara, ett för rasen, normalt beteende? Och när sker det i så fall?

Vargar varnar inte

Varje gång det varit en närkontakt med varg, har Länsstyrelsen meddelat: vargen visade ingen aggressivitet mot människan, den var fokuserad på hunden.

Vad menar man? Att vargen skulle morra och visa sig aggressiv? Gör den det, är vi illa ute. Det betyder att vargen är rabiessjuk.

En fullt frisk varg varnar inte sina bytesdjur. Då har de minimal chans att fånga dem. Inte ens tamkatten varnar sina sorkar. Den smyger, ligger helt tyst och lurpassar, för att kasta sig över sorken.

Vargen smyger också. Det ligger i dess natur att låtsas vara helt ointresserad av sitt byte, tills den attackerar. När den bestämmer sig för attack, går det snabbt.  Man hinner inte slänga någonting i huvudet på den.

Detta fick Vasilij, en ung student i Kudymar i Ryssland erfara. Den 28 oktober 2011 var han på väg från hemmet, till sin farmor. Vägen gick genom några skogspartier. En normal väg på landsbygden alltså.

Plötsligt hoppar en varg ut ur ett buskage och biter Vasilij i benet. Därefter siktar den på strupen. Pojken är dock stark, lyckas få tag om vargen. Kan vräka omkull den. Vargen blir tydligen förvånad över det oväntade motståndet och ger sig av. Vasilij kan ta sig tillbaka till hemmet, rejält skärrad och skadad, men dock vid liv.

I Fläckeberg i Sala har man just nu många närkontakter med varg. Folk vågar inte längre låta barnen leka utomhus eller gå ensamma till skolbussen.

Jag pratade med Pierre Ahlgren på Länsstyrelsen i Västmanland och han sa bara;

”vi får avvakta den skyddsjaktsansökan, som har kommit in”.

I övrigt så menade han att de som tjänstemän inte får ha några åsikter och inte får fatta egna beslut.

Några svar på mina frågor hade han inte heller. Han menade att de helt enkelt inte har svaren. Hur skall vi skydda oss mot vargen? Ingen verkar kunna eller vilja ge svar.

Vem skall vi polisanmäla?

I Sverige råder ett strikt hundägaransvar, vilket innebär att du som hundägare är ansvarig för allt, precis allt din hund hittar på. Vi har ca 800.000 hundar här i landet, så lagen behövs. Inget snack om den saken.

Att vara hundrädd och ha grannens lösspringande hund på sin tomt är naturligtvis obehagligt. Att möta lösspringande hundar, när man är på promenad, kanske ännu läskigare.

Lagens ordalydelse varierar lite från kommun till kommun. Det vanliga är att ”hunden skall hållas under sådan uppsikt, som om den vore kopplad”. För en hundrädd person är detta otäckt, hunden går lös vid husses eller mattes sida. ”Koppla hunden” brukar den personen hojta då och det är vi skyldiga att göra, annars kan vi bli polisanmälda. Detta är allvarliga saker. En lös hund, som plötsligt kan gå till attack.

En normalt frisk hund, som de allra flesta är, går inte till attack. Den skäller och väsnas mest för att skrämmas. Respekterar man detta, händer oftast inget mera. Hunden är också extremt bithämmad. Om den biter kan det naturligtvis uppstå skador som behöver sys, men hunden biter inte för att döda.

Så har vi då vargen, som alltmer börjat röra sig bland människor. I första hand är den ute efter våra hundar. Våra familjemedlemmar. Vargen biter för att döda. Den är ett rovdjur!

”Hur skall en hundrädd människa, som möter vargen i motionsspåret göra?”

Den frågan ställde jag till Daniel Hansson på Länsstyrelsen i Gävleborgs län och fick till svar;

”hon måste jobba med sin rädsla”.

Skall vi som bor på landet gå i massterapi för vår rädsla? Tyvärr, lär det inte hjälpa. Jag undrar hur Jarkko Luoma,i Finland, som blev vittne till hur vargen slogs med hans hund, skall jobba med sin rädsla?

Om vargen går till attack, så gör den det oberoende om offret gått i terapi eller inte.

”Ja, men vem är ansvarig för vargen då”, undrade jag?

Svaret från Hansson blev att;

”vargen är ett vilt djur och det är ingen som ansvarar för den”.

”OK, då kan vi ju också släppa alla våra hundar lösa”, tyckte jag. Men se då blev det liv i Daniel Hansson och hans skrek i luren att

”NEJ, NEJ, det går inte för sig, det finns lagar och förordningar.”  Så får man INTE göra!!!!!

En varg har inte någon husse /matte i närheten, som man kan ropa till ”koppla upp din varg, jag är rädd”. Man är utlämnad åt sitt öde. Jag frågade Daniel vem vi skall polisanmäla i en sådan situation och det blev tyst i luren. Jag frågade även hur rörelsehindrade, hur gamla med svårt att gå, rullstolsburna och hur synskadade med ledarhundar skall göra vid möte med varg? Efter en lång, lång tystnad, svarade han;

”jag hör vad du säger”.

Det var allt. Han hörde vad jag sade.

Om jag får in grannens lösspringande hund på tomten, kan jag polisanmäla grannen för bristande tillsyn. Om vargen kommer in på tomten, vem skall jag polisanmäla då? Länsstyrelsen? Naturvårdsverket? Vem? Jag önskar ett svar från våra myndigheter, men de har inga svar.

Det enda svar jag fick av Daniel Hanson, var att om vargen attackerar min hund, så kan jag åberopa §28 jaktlagen. När jag talade om att jag INTE är jägare, INTE äger ett vapen, INTE har vapenlicens, utan är rörelsehindrad, så jag inte ens kan använda ett vapen, då blev det återigen tyst i luren. Efter en lång stund, frågar han hur jag vill försvara mig. Jag talade om att jag tycker att vargarna skall tas bort från bebodda områden. De skall vara i skogen. Fick då till svar att;

”det kommer inte att ske”.

Jag kan inte få in i mitt huvud hur det kan vara OK att vargen får springa lös i våra bostadsområden och skrämma människor. Hundrädda och icke hundrädda. Om en hund däremot springer lös, då blir det ett herrans liv. En hund, som är domsticerad sedan tusentals år tillbaka och som med största sannolikhet bara vill komma fram och hälsa.

Det finns ingen logik i detta. Vargen, som är ett farligt rovdjur, den får springa lös, men inte den snälla hunden, som lever med människan. Varken varg eller varghybrid går att hålla som familjemedlem. Men den får springa lös hur som helst. Överallt.

Daniel Hansson tyckte också att ”du måste lita på oss, på vad vi säger”. Men, snälla rara….hur skall det gå till??? Kenton Carnegie, en ung forskarstudent gjorde just det. Litade på myndigheterna, när de sa att vargarna var ofarliga. Det skulle komma att bli hans död. Han blev 22 år gammal.

Patricia Wyman, universitetsutbildad biolog, litade på sin arbetsgivare att vargarna var ofarliga. Hon attackerades och dödades på sin arbetsplats, Haliburton Forest & Wildlife Preserve. Hon blev 24 år gammal.

Hur har det kunnat bli så här? Hur har det kunnat gå så här snett? Hur kan människor acceptera detta? Hur kan människor blunda för faktiska händelser?

Det finns t.o.m de som tycker att man skall ge sin hund till vargen, som vargmat, om man är rädd för egen del. Sedan då??? Skall man köpa en ny hund för 10.000 kronor, för att offra också den till vargen???

Vem skall vi polisanmäla?

Vargen dödade Kolja

Från det jag var ca 6 år lekte jag med en kompis i skogen ovanför vårt hus. Vi byggde en koja på en klippavsats och inredde ”vårt hem”. Där tillbringade vi det mesta av vår tid efter att skolan var slut för dagen.

Många år senare skulle det framkomma att våra föräldrar inte haft en aning om var vi haft vår koja. Men de litade på oss. Vi bodde på landet, vi lekte i skogen. Det var en trygg plats. Där lurade inga faror, där fanns inga rovdjur, inga vargar. Vi hade en underbar tid.

Kommen så här långt i mina funderingar kommer jag osökt att tänka på Kolja. Han bodde i Ural i Ryssland och var en levnadsglad pojke, med hela livet framför sig.

Han åkte gärna pulka med sina kompisar i backen i närheten av hemmet. En dag ( i januari 2009) när han åkte där i backen kom det plötsligt en varg från skogen. Den kastade sig över Kolja. Hans kompisar ropade på hjälp och sprang för att hämta de vuxna. När de kom fram var det redan för sent. Kolja var död och svårt biten av vargen. Kolja blev 10 år gammal.

Nu säger du säkert att detta hände ju i Ryssland och att det var en rysk varg. Helt rätt! Det var en eurasiatisk varg. Samma ras, som den varg som lever fritt i våra skogar i Norge, Finland och Sverige. Den eurasiatiska vargen!

Den tog Kolja, kastade sig över honom och dödade honom. Efteråt spekulerade man i att det kanske rörde sig om en gammal varg, som uteslutits ur sin flock. Vad spelar det för roll? Kolja är och förblir död. En hel släkt, en hel by har sorg.

Hur många barn är det i Sverige som lever på landsbygden och som skulle kunna bygga en koja i skogen som jag och min kompis gjorde? Leva nära naturen, kanske leka med familjens hund på gårdsplanen och i skogen. Ha ett fritt och bra liv. På många platser går inte detta längre.

Vargen har kommit till byn, enligt myndigheterna för att stanna.

Länsstyrelsen i Stockholm har långtgående planer på att åka till Ryssland för att köpa hem vargvalpar, som sedan skall planteras ut i naturen på hemligt ställe. Den eurasiatiska vargen, samma ras, som dödade Kolja.

Vad är det för ett liv för ett barn, som har fullt av spring i benen, att behöva sitta inomhus, kanske framför en datorskärm? Vad är det för liv för familjens hund att behöva bli ”innekatt” och inte ens förstå varför den inte längre får vara lös på gårdsplanen? Den sprang ju aldrig bort. Vad har den gjort för fel, för att bli straffad med ett tråkigt liv inomhus?

Det finns flera bilder från Västmanland, där vargen uppehållit sig på gårdsplaner bland barnens leksaker. Vem vågar låta sina barn leka ute ensamma? Vem vågar ställa ut vagnen med den nyfödda bebisen? Knappast någon.

14-åringen, som blev förföljd av vargen ända fram till trappan. Hur skall hon våga gå ut ensam? En människa, på väg att bli vuxen, får sitt liv kringärdat och förstört, bara för att myndigheterna har fått för sig att i Sverige kan vi minsann samexistera med vargen. Vi måste bara lära oss. Hur detta skall gå till får vi inte veta.

Tyvärr finns det ett problem här! Ett stort problem! Vargen kan INTE samexistera med oss. Den lämnar inte oss ifred, den söker upp oss, i motionsspåret, på gårdsplanen, på byvägen, på vår egen altan. Hur skall vi freda oss? Myndigheterna har inget svar, annat än att vargen attackerar inte människor. Vi måste däremot akta oss noga för att inte stressa den. Den kan ta skada. Men Kolja då? Han tog verkligen skada, han dödades. Nästa gång det sker, kanske det är ett blont, blåögt barn, som heter Svensson i efternamn.

När tänker riksdag och regering, länsstyrelser och naturvårdsverk vakna upp ur sin drömvärld och komma till verkligheten?

Det börjar bli dags att de vaknar, stannar upp och vänder tillbaka för att plocka upp det sunda förnuft, som de uppenbarligen har tappat någonstans längs vägen.

 

Den farliga Malungsvargen

Malung, tidig söndagsmorgon den 30 oktober 2011. En kvinna går ut på en promenad med sin hund. På väg hem märker hon att hunden reagerar på någonting. Hon vänder sig om och ser då att hon har en varg bara ett par meter bakom sig och sin kopplade hund. Hon befinner sig då utanför Jockes Zoo, på Lisagatan i centrala Malung.

Med hjälp av ett paraply lyckas hon få bort vargen. Hon fortsätter livrädd hemåt. Vågar dock inte springa. Strax innan hemmet dyker vargen upp igen. Den har bara gått runt kvarteret och genskjutit henne. Nu skriker hon, så högt att de morgontrötta grannarna vaknar. Eftersom hon är nära hemmet, väljer hon att backa sista biten hem. Vågar inte vända ryggen mot vargen.

http://www.vargfakta.se/nyheter/varg-upptradde-hotfullt-mot-promenerande-kvinna/  finns information om händelsen.

Polisen anländer och beslutar att vargen skall skjutas enligt 9 § Jaktlagen.

9 § Om ett vilt djur orsakar avsevärd skada eller om det kan antas vara farligt för människors säkerhet, får polismyndigheten låta avliva djuret, om det inte finns någon annan tillfredsställande lösning. Regeringen får meddela föreskrifter om att polismyndigheten får låta avliva eller fånga vilt, när detta är befogat från djurskyddssynpunkt. Lag (1997:343).

När jägarna kommer på plats, är vargen naturligtvis redan borta och det omedelbara hotet avvärjt, som det stod i tidningen. Beslut om skyddsjakt tas snabbt och vargen skjuts en vecka senare.

Vargen avlivas alltså för att den anses farlig mot människors säkerhet. Intressant.

 

Samtal med länsstyrelsen

Jag har upprepade gånger ringt Länsstyrelsen (Lst) i Stockholms län och talat med bl.a Eva Hedberg, för att få råd om hur jag skall skydda mig och min hund mot vargen när vi är ute, eftersom vi bor i närheten av Rialareviret. Har då fått veta följande:

  1. Vargen attackerar aldrig människor.
  2. Vargen tar inte kopplade hundar. Och framför allt inte sällskapshundar.

Den uppmärksamme läsaren kanske märker att något inte stämmer här. Hur såg situationen ut i Malung? En människa, som alltså enligt Lst aldrig attackeras av varg, i sällskap med en kopplad sällskapshund, som enligt samma Lst inte heller attackeras av varg. I städer lär också finnas en stor acceptans av varg. Alltså borde vargen i Malung ha varit på rätt ställe.

Vad var då faran? Vad var det som gjorde vargen, så farlig att 9§ Jaktlagen blev tillämplig?

Kan det vara så att våra myndigheter, Lst och Naturvårdsverket (NVV) försöker föra oss bakom ljuset? Försöker få oss att tro att ”nej, det är ingen fara, du behöver inte vara rädd”, fastän de mycket väl vet att vargen är ett farligt rovdjur. De bara låtsas att den är snäll?

”Vaffor, vaffor gör dom på detta viset för?”

Naturligtvis blev det nödvändigt att skjuta Malungsvargen, innan den tog den första kopplade hunden och innan den attackerade en människa.

Hade det hänt hade ”experterna” inte haft några argument kvar. Då hade vargen själv bevisat att den kan attackera människor, att den tar visst kopplade sällskapshundar.

Det hade varit pedagogiskt obekvämt.