Enkla frågor – inga svar

Läste Naturbrukarens blogginlägg, ”När är det nog?” och gick fullkomligen i taket. När Naturvårdsverket äntligen har gett Länsstyrelserna själva rätt att besluta om skyddsjakt på varg, då tänker Sven-Erik Alhem överklaga detta till EU-kommissionen.

Först tror jag knappt det är sant, men jo då. Han anser att det är förtäckt licensjakt, springer till mamma EU med en skrivelse om att Sverige förvaltar vargstammen dåligt.

Sven-Erik Alhem är styrelseledamot i Djurskyddet Sverige. F.d åklagare och därmed också utbildad på akademisk nivå. En intelligent man med andra ord. Dock bosatt i Malmö, på betryggande avstånd från alla vargrevir.

Jag bestämmer mig för att mejla mina frågor och funderingar till honom. Jag är ordentligt arg, vilket nog avspeglas i mitt mejl. Inbillar mig dock att jag skall få anständiga svar av en så bildad man, som Sven-Erik. Men ack vad jag bedrar mig. Läs vår mejlkonversation och bedöm själv. Min reaktion på allting kommer sist.


Hej Sven-Erik,

Det går bra att sitta nere i Malmö och tycka att vi skall ha varg i Sverige, när du är så långt ifrån vargarna man kan komma. Det finns barn, gamla människor, människor, som liksom jag själv,  är rörelsehindrade och som bor på landet och vill fortsätta med detta. Hur skall vi våga gå ut med våra hundar, hur skall vi våga gå ut själva? Jag har inte minsta möjlighet att försvara mig mot en varg, inte kan jag försvara hunden heller.

Kom inte dragande med att jag skall ha hunden kopplad, för då skriker jag…. Min hund är lydig och som rörelsehindrad kan jag inte följa med ned i dikena eller upp i skogsslänten där han rastar. Vår hund bajsar nämligen inte på vägen, som era stadshundar gör. Hur han reagerar om det kommer en varg, det vet jag lika lite som andra hundägare. Det otäcka är att aldrig veta var och när vargen dyker upp. En granne hade den på sin tomt i höstas…hur roligt tror du att det är??? Hur skall vi som är rörelsehindrade skydda oss mot vargen? Hur skall en synskadad person skydda sig, som kanske inte ens ser vargen?

Vi kommer att få det som i den ryska byn (länken nedan) inom en snar framtid

http://www.vargfakta.se/nyheter/tva-vargflockar-gor-aterkommande-nattliga-rader-i-putinka-sverdlovsk/

https://brittnyman.wordpress.com/2012/01/15/nioarige-elmeri-motte-vargen/

Hälsningar,

Britt Nyman


Hej Britt!

Du låter så arg i mejlet till mig att jag knappast vågar skriva ett ord! Hoppas verkligen att du trots din situation har förmågan att förhålla dig mer ödmjukt i förhållande till allt levande på jorden än vad som framgår av innehållet i ditt mejl.

Även om du tror att jag sitter stilla i Malmö och aldrig umgås med vargen kan jag försäkra dig om att så inte är fallet.

Och du: glöm aldrig att farligast av alla levande varelser på jorden är människor, dvs sådana som du och jag.

Respekterar din uppfattning och önskar dig allt det bästa.

Med vänliga hälsningar,

Sven-Erik Alhem


Hej Sven-Erik,

Tack för ditt svar. Tyvärr verkar du nog ha glömt att svara på de frågor jag ställde i mitt mejl. Du kanske skulle vilja vara vänlig och göra det.

Vad det gäller mitt förhållande till allt levande, så är det just det jag gör, värnar om allt levande, menar jag. Jag vill att rådjuren och älgarna skall få leva och slippa bli uppätna levande av vargarna. Vargen börjar som bekant äta innan den dödat sitt byte. Detta är djurplågeri på högsta nivå. Värnar inte du alls om rådjuren???

Att hålla efter rådjursstammen och älgstammen måste naturligtvis göras, men det har jägarna skött alldeles utmärkt i alla år. Djuren dör, med ett skott utan att behöva lida. Det är dessutom ett enormt slöseri med kött att mata det till vargarna. I stället kanske vi kunde få mera älgkött till billigare pris i butikerna. Födoämnesöverkänsliga, som kanske inte kan äta nöt eller gris brukar kunna äta viltkött, men som det är nu så är det alldeles för dyrt.

Vargen tar 80 % av alla älgkalvar varje år. På sikt kommer det att leda till att älgarna blir utrotade och samma sak kommer att ske med rådjuren. Vargstammen i Sverige ökar i en rasande takt nu, medan maten minskar. Tamboskapen hägnas in effektivare och effektivare eller också läggs lantbruken med djuruppfödning ner pga att man inte längre orkar slåss mot alla vargangrepp på sin boskap. Vad finns det kvar för mat till vargen? Tamhundar och därefter barn.

Visst, samhället såg annorlunda ut förr, men jag tror inte vargen bryr sig om huruvida barnen jobbar på en åker eller spelar fotboll på en gräsplan eller lekar med dyra leksaker på gårdsplanen. Vargen ser bara MAT; KÖTT. Skall vi verkligen behöva hamna där att vargen börjar ta barn här i Sverige.

Det är ingen idé att du skriver till mig att vargen är snäll. Jag gick i skola i Finland för ca 40 år sedan och där fick vi lära oss sanningen, att vargen är ett rovdjur, som är farlig även för människan.

Att människan dödar och misshandlar håller jag med om, men för att kunna göra den jämförelsen korrekt, så måste du ställa det i relation till hur många människor det finns. Vi har 350 – 400 vargar i Sverige, medan vi har en befolkning på nio miljoner. Dessutom, så sätts, vilket du som f.d. åklagare bör känna till, tvåbenta mördare i fängelse. Bakom galler! Där hör också vargen hemma. Bakom galler, på Kolmårdens djurpark och liknande ställen.

Och du, glöm nu inte att svara på mina frågor i mitt första mejl.

Bästa hälsningar,

Britt Nyman


Hej igen. Vill inte vara elak men av innehållet i ditt nya mejl till mig att döma tror jag inte att det finns förutsättningar för en meningsfull diskussion mellan oss. Därför väljer jag att avsluta vår lilla konversation här.

Med vänliga hälsningar,

Sven-Erik Alhem


Hej,

Jaa, jag är inte alls förvånad att du inte vill svara, för du har väl inget att säga. Jag måste dock få avsluta vår konversation med att skriva att jag tycker det är dåligt av en person som sitter med i Djurskyddet och värnar om vargen att inte kunna eller vilja svara på enkla frågor

Bästa hälsningar,

Britt Nyman


Bara så att du har klart för dig grunden: Om man diskuterar på den låga nivå som framgick av ditt senaste mejl blir det ingen meningsfull diskussion. Åtminstone inte med mig. Din demokratiska rätt att söka få bort mig från Djurskyddets styrelse kan du, som du vet, alltid använda dig av.

Med vänliga hälsningar,
Sven-Erik Alhem


Nedlåtande! Det är så det känns.

Om jag diskuterar på en låg nivå, vilken nivå håller då hans svar?  Jag undrar. Kanske skriver han så här nedlåtande för att jag är kvinna och rörelsehindrad. Jag vet inte, men misstankarna finns. Värnar inte Djurskyddet om älgarna, rådjuren, hundarna, tamboskapen och alla de andra djur, som plågas av vargangreppen innan de dör?

Helt klart är dock, att för Sven-Erik går vargen före alla människor och före alla andra djur. Barn, gamla, rörelsehindrade, synskadade, sjuka osv. vi finns inte i hans värld. Eller får inte finnas.

Han tycks inte ha någon som helst medkänsla för hur det dagliga livet ser ut i, eller i närheten av, vargreviren. Inte minsta vilja att ens försöka förstå.

Sanningen om vargen är nog en svårsmält rätt för Sven-Erik Alhem. Bäst alltså att göra som strutsen, stoppa huvudet i sanden och låta bli att svara på besvärande frågor.

Nioårige Elmeri mötte vargen

Och fick hjälp av polisen. Detta skedde i Finland. Det var heller ingen spårsnö, utan barmark.

Juldagen 2011 glömmer varken Elmeri eller hans mamma, Hanna Vuorensola, så länge de lever. De var ute och gick med familjens Jack Russelterrier i motionsspåret på Isosuo området, som ligger strax utanför Åbo Centrum. Mellan Åbo Stad och flygplatsen.

Plötsligt dyker det upp en fullvuxen varg framför dem. Hanna säger till tidningen Turun Sanomat;

”man känner nog igen en varg när man ser en”.

Vargen kom närmare lite åt gången. Ibland såg det ut som om den skulle gå tillbaka in i skogen. Så kom den tillbaka igen, lite närmare. Både Elmeri och hans mor tyckte att mötet med vargen var väldigt läskigt. Som allra närmast var den mindre än 10 meter ifrån dem.

Hanna sa till Elmeri att ”vi får absolut inte springa”. De vände och gick därifrån. Vågade inte ens se sig om i början. När de inte längre såg vargen började de springa. Mobilen hade de glömt hemma just den dagen.

När Hanna Vuorensola hade ringt nödcentralen 112, tog det bara fem minuter för polisen att komma och begära guidning på platsen för händelsen.  Polisen tog dem på allvar, bedömde observationen som pålitlig. Fattade beslut om att vargen skulle skjutas.

10 jägare spårade vargen på måndagsförmiddagen.  Den hade hunnit försvinna. En av hundarna fick dock upp spår. Varg observerades även på flera andra, närliggande, platser under julhelgen.

Dagsläget (13/1 2012) är att det nu finns tillstånd att skjuta EN varg, vilken som helst, inom ett område som täcker flera kommuner. Tillståndet gäller januari månad ut. Detta enligt dagstidningen, Turun Sanomat.

Vi har också händelsen i finska Kyöliö, där en man gick ut med sina två hundar och vargen angrep den ena. Slagsmål utbröt mellan hund och varg. Husse lyckades skrämma iväg vargen. Detta skedde på en upplyst gångbana i ett bostadsområde. Vad gjorde vargen där? Skall inte den vara i skogen?

Hunden blev skadad, men överlevde. Även nu tog polisen händelsen på allvar. Ett snabbt beslut om skyddsjakt togs. Jakten har förlängts till den sista januari och området utökats.

Det måste ändå vara underbart att bli tagen på allvar, när man anmäler närkontakt med varg. Här i Sverige är situationen den motsatta. Folk blir hånade och förnedrade. Definitivt inte tagna på allvar.

När en granne hade en varg inne på sin tomt, i oktober 2011, pratade jag själv med Eva Hedberg på Länsstyrelsen i Stockholm och hon menade att;

”så det är någon som påstår sig ha sett en varg!”

Jag förklarade att ”nej, han har sett en varg, den var inne på tomten, 10 meter ifrån honom och fem meter från altanen” Hon menade att det nog var en hund som var på rymmen. Vi har tre hundar, i området som är på rymmen till och från. Alla lika olika en varg, som en kantarell är olik en flugsvamp.

Det slutade med att hon sa;

”det är inget vi kan göra i alla fall, för det är ingen spårsnö!”.

Om vi hittade spillning eller ett slaget rådjur, så kunde vi återkomma. Då skulle de skicka en spårare, om det nu fanns någon tillgänglig.

Man känner sig påtrampad och maktlös. Myndigheterna våldför sig både på landsbygden och dess befolkning genom att inte ta oss och vår oro på allvar. Tydligen har man satt på sig skygglappar, för det verkar ha gått prestige i Projekt Varg. Vi skall ha en jättestam av frilevande varg i Sverige, kosta vad det kosta vill. Och nog kostar det.

Man vägrar se det som sker i våra grannländer, skyddsjakt i Finland, direkt vid närkontakt, halvering av vargstammen i Estland, skottpengar på vargen i ryska Karelen, vid finska gränsen. Detta, därför att vargarna ställer till med problem för befolkningen. De rör sig ogenerat inne i bostadsområden.

Vargen sägs vara skygg. Det sägs vara onormalt att den söker sig in bland bostadshus. Men om ett onormalt beteende, upprepas tillräckligt ofta, av olika friska individer, övergår det då inte så småningom till att vara, ett för rasen, normalt beteende? Och när sker det i så fall?

Vargar varnar inte

Varje gång det varit en närkontakt med varg, har Länsstyrelsen meddelat: vargen visade ingen aggressivitet mot människan, den var fokuserad på hunden.

Vad menar man? Att vargen skulle morra och visa sig aggressiv? Gör den det, är vi illa ute. Det betyder att vargen är rabiessjuk.

En fullt frisk varg varnar inte sina bytesdjur. Då har de minimal chans att fånga dem. Inte ens tamkatten varnar sina sorkar. Den smyger, ligger helt tyst och lurpassar, för att kasta sig över sorken.

Vargen smyger också. Det ligger i dess natur att låtsas vara helt ointresserad av sitt byte, tills den attackerar. När den bestämmer sig för attack, går det snabbt.  Man hinner inte slänga någonting i huvudet på den.

Detta fick Vasilij, en ung student i Kudymar i Ryssland erfara. Den 28 oktober 2011 var han på väg från hemmet, till sin farmor. Vägen gick genom några skogspartier. En normal väg på landsbygden alltså.

Plötsligt hoppar en varg ut ur ett buskage och biter Vasilij i benet. Därefter siktar den på strupen. Pojken är dock stark, lyckas få tag om vargen. Kan vräka omkull den. Vargen blir tydligen förvånad över det oväntade motståndet och ger sig av. Vasilij kan ta sig tillbaka till hemmet, rejält skärrad och skadad, men dock vid liv.

I Fläckeberg i Sala har man just nu många närkontakter med varg. Folk vågar inte längre låta barnen leka utomhus eller gå ensamma till skolbussen.

Jag pratade med Pierre Ahlgren på Länsstyrelsen i Västmanland och han sa bara;

”vi får avvakta den skyddsjaktsansökan, som har kommit in”.

I övrigt så menade han att de som tjänstemän inte får ha några åsikter och inte får fatta egna beslut.

Några svar på mina frågor hade han inte heller. Han menade att de helt enkelt inte har svaren. Hur skall vi skydda oss mot vargen? Ingen verkar kunna eller vilja ge svar.